.
jag minns hur du låg, med kroppen tung mot de vita lakanen. hur ljuset blev till ränder längst din rygg av strålarna som så varsamt letat sig igenom de halvt nerfällda persienerna. klockan var sju på morgonen och dina andetag var tyngre än vad de vanligtvis var. då plötsligt kom jag underfund med att det var på riktigt. så jag gick.

.