.
jag kommer ihåg hur vi satt på gungorna i staden där vi brukade bo och säga "när jag blir stor ska jag" och sedan avsluta med någonting jag nu inte längre kan komma ihåg. jag kommer ihåg hur vi rökte vår första cigarett och hur den första kyssen smakade. jag kommer ihåg det liv jag levde, men inte som om att det vore mitt eget.

visst är det märkligt hur någonting som känns så avlägset kan kännas så fruktansvärt nära?
.

JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT VANDRA RUNT I FÖR STORA SKOR OCH JAG ORKAR INTE LÄNGRE HÅLLA DEN FASAD JAG ALLTFÖR LÄNGE GÖMT MIG BAKOM