.
en jävla klyscha, jag vet (men jag tror det är sant ändå): här har tiden stannat sen du gick. stereon spelar samma sång, fönstret står fortfarande halvöppet och den där boken vi så livligt diskuterade ligger där du la den sist. det var kanske länge sedan nu, och du har förmodligen glömt hur du räknade leverfläckarna på min rygg, hur du viskade i mitt öra att jag var det enda du behövde.

JAG TRÖSTAR MIG MED ANDRA FÖR ATT GLÖMMA DET SOM VAR MEN LYCKAS FAN INTE ENS FÅ DIN LUKT UR MINA SÄNGKLÄDER

PS. JAG VÄGRAR LÄGGA ETT ÖRE TILL PÅ TVÄTTMEDEL
.